Tänk vad fort man kommer in i vardagen igen efter en semester. Det känns nästan som om en dröm att man har varit på fiskeresa.





Det jobbigaste med resan till Los Roques, är sista biten, när man ska tränga sig in i ett litet propeller plan med plats för 8. För mig som är lite flygrädd är det en vånda.



 Inte blir man tryggare av att det är stora gliper vid dörren.



Men när man väl närmar sig Los Roques Arkipilagen, då är det värt all vånda.

Los Roques arkipelagen ligger i Karibiska havet cirka 175 km norr om Caracas.



Vi bodde som vanligt på Posada El Botuto, och i år fick vi väldigt bra mat. Men man önskar att man slapp arepas till frukost.



Vår favoritö på Los Roques är Madrisqui, här fiskar vi för det mesta.



Det finns ett träd på ön och där slår vi läger med vår filt och våra stolar.



Denna otroligt vackra och snabba fisk är det som vi suktar efter.







Ibland fick vi även en och annan snapper, som är en mycket god fisk.





I denna miljö kan man inte annat än bli avstressad.







När vi var där dog Chávez och då stängdes spritbutiken och alla barer i 12 dagar.





Men på Cayo Pirata kunde man få sig både ett fantastisk lunch och ett glas vin till en billig penning.


Romatiska solnedgångar som man kan njuta av tillsammans med <3.



Tiden går så fort och helt plötsligt är man på väg hem igen..

Finns det inte något negativt med resa till Los Roques?



HEMRESAN, dessa fruktansvärda köer och kontroller. I år stod vi 2 timmar för att checka in bagaget som dom självklart skulle kontrollera. Sedan 2 timmar i kö vid passkontrollen.
Man måste med andra ord var ute i väldigt god tid. Minst 4-5 timmar......

Men vad står man inte ut med när man får uppleva denna fantastiska arkipelag.